Gokväll, ville bara kolla in och säga hej! Blir ju inte så ofta nu för tiden. Hoppas allt är bra med er, att ni har ett skönt sommarlov eller semester. Mitt sommarlov går iallafall än så länge bra, så fruktansvärt skönt att inte behöva tänka på skolan!! Typ den största lättnaden någonsin. 

Mitt andra skolår på gymnasiet var nog det jobbigaste någosin tror jag. Vart ett förjävligt år rent ut sagt. Jag har mått väldigt dåligt psykiskt och skolan har fått ta den största smällen från det. Jag har verkligen lidit över skolan, bara velat ligga hemma, i min säng, i min lägenhet och inte prata med någon, inte göra nånting. Det ända jag ville var att sova, jag dämpade all min panik och ångest över skolan med sömn. Jag kunde komma hem fårn skolan klockan fyra och sova till sju dagen efter. Bara för att slippa tänka på verkligheten. Det är svårt att förklara men jag har bara varit så trött, så fruktanvärt utmattad och trött på allt. Varje liten grej är en utmaning för mig, bara att veta att jag måste duscha samma dag är jobbigt, veta att jag måste tag tag i saker, att saker måste göras. Vardagliga saker som att diska, borsta tänderna eller gå ut och slänga soperna. I vintras var det som allra jobbigast, jag mådde verkligen skit då. Ni kanske mins att jag skulle åka tjejvasan men inte klarade av det? Jag var så trött då, psykiskt och fysiskt. Jag orkade verkligen inte men försökte ändå tro lite på mig själv, men misslyckades så brutalt, och mådde sen ännu dåligare. Vi började tro att det kanske var något fel med mig, undrade över varför jag var så trött och inte orkade nånting så jag  gick till en doktor och tog en massa tester men inget visade nånting konstigt. Vi trodde att jag kanske hade en vinter-depression och att det skulle bli bättre fram på våren när det kom mer sol osv. Men det blev inte något bättre. Så jag gick till en kurator, hade tänkt på det länge men som med allting annat inte orkat ta tag i det. Men nu gjorde jag det tilllut och fick reda på att jag är deprimerad. Gjorde lite tester och sånt. Det var skönt att ändå ha något slags svar, jag är inte diagnotiserad men dom testerna jag gjorde visade högsta poäng på allt. Så ja, jag är deprimerad. Det kunde jag klarare se då, att jag inte inbillat mig utan mådde verkligen dåligt på riktigt.

Jag mår fortfarande inte bra, är fortfarande trött och utmattad. Just nu så sover jag nästan 12 timmar per natt, men jag kan inte, hur mycket jag än föröker sova bort min trötthet. Allting är utmaning, igår var jag tillexempel ute på min första promenad på jätte läng, har tappat ALL min motivation till att träna nånting över huve taget. Förr trändade jag mycket, det bästa jag visste var att gå ut och springa, men ingenting är sig likt. Nu drar jag bara täcket över huvudet och låssas som jag inte behöver göra det. Även fast jag vet att jag BORDE göra det för jag hatar verkligen min kopp. Det är väll det jag tänker mest på av allting, min kropp och hur mycket jag hatar den!! Men jag orkar inte, hur mycket jag än försöker göra nånting åt det. 
Nu har jag börjat försöka göra nåntign åt min depression, har tagit kontakt med några vänner osv för jag har förlorat väldigt många av mina vänner eftersom jag inte orkat höra av mig, så jag har nästan inga vänner kvar längre.. Så om du som min vän läser detta nu så vill jag att du ska veta att jag inte har skitit i dig av ingen andledning, jag har, hur mycket jag än skäms för att säga det, inte orkat ha kontakt med någon. Det är väldigt svårt att leva såhär. Jag känner mig alltid väldigt ensam, eftersom jag stänger in mig hela tiden. Och jag oroar mig väldigt mycket, dels om vad andra tycker om mig. Jag vill att alla ska tycka om mig och är livrädd över att någon hatar mig eller tycker illa om mig, försöker alltid vara alla till lags hela tiden så att ingen ska bli arg på mig eller liknande. Så har jag vart väldigt länge. Men det är sjukt jobbigt.. 

 

Blev ett rätt långt inlägg men nu förstår ni kanske lite mer varför jag inte alltid orkar att blogga längre, varför jag inte orkar göra någonting längre. Och varför jag är som jag är, detta påverkar ju hela mitt liv just nu och det kan vara viktigt att nämna. Det finns så mycket mer jag skulle kunna skriva om allt detta, men jag hoppas ni förstår.

Kram