ångest och vinter-depression rakt ner i botten

2015-01-21 / 19:39:48
Bloggar ju inte längre, precis som jag inte gör någonting längre. Men nu måste jag skriva av mig ut i nått salgs internet-universum där någon kanske finns. För här i min lägenhet är det fruktansvärt tomt. 
Jag kommer inte ihåg när jag senast mådde såhär dåligt som jag gör nu. Jag är totalt helt nerkörd. 
Jag har, som kanske några av er vet vinter-depression. Eller a inte ens jag har väll vetat om så länge att jag har det iofs... Har iallafall haft det i ca 5 år nu varenda jävla vinter, eller a förutom på typ sommarlovet under några månader, vet dock inte om jag mår särkillt skrytfullt bra då heller men. Bättre än restan av året iallafall!
Men nu är det ner i skiten alltså. Jag gråter seriöst så trött jag är, så fruktansvärt utmattad jag är. Jag sitter just nu och kämpar för att hålla ögonen öppna. Och ska försöka göra det i minst två timmar till så jag iallafall är uppe efter klockan 21. Tror inte jag kommer klara ens en halvtimme. Ja ni hör ju själva.
Jag är helt totalt tom i huvudet, totalt! Tom på allt, på glädje, på insperation, på styrka att göra nånting över huvud taget. Jag ser ingen glädje i nånting, jag ser bara en ständig kamp. Och när jag ser denna kamp så kommer ångesten upp som ett svart hål utan slut som gräver sig bara längre och längre in i mig och blir bara större och större hela tiden. Och denna kamp och ångest finns överallt, när jag tänker på den långa vägen till skolan, eller ja bara till toaletten räcker för att borsta tänderna, ta på sig kläder, eller lägga undan kläder iställt för en hög på golvet, skolan ska vi inte ens prata om för den ångesten är bara för mycket. Allt. Är. En. Kamp. Och jag är bara så trött så jag vill lägga mig ner på golvet, bara stirra upp i taket och tyna bort ett tag, sova i några månader. För just nu orkar jag knappt resa mig ur soffan för mitt huvud och mina ben är för trötta för att ens sammarbeta.
Jag hatar detta verkligen HATAR det! Att jag inte kan få leva ett normalt liv där man har nog energi för att orka leva det. Istället för att vara så trött så man inte kan hålla ögonen öppna under dagarna. 
 
Förlåt för ett sjukt konstigt inlägg. Skulle vilja skriva av mig mer men nu orkar mina ögon inte hålla sig öppna längre. Godnatt 19:39
 

slide show
RSS 2.0