Hej. Då var det tisdag igen, som känns som en torsdag eftersom att jag håller på att packa. Imorgon efter skolan åker jag till mormor och morfar för att stanna där två nätter. Ska blir så fruktansvärt skönt att tänka på annat. Speciellt efter den här dagen.

 

Dagen har vart usel. Usel, hemsk, fruktansvärd. Efter att våran klass hade besök av rektorn på mentorstiden kunde inte dagen gå till nånting bra igen. Det var den jobbigaste lektionen i mitt liv tror jag. 
Vi har haft problem med våran svenska lärare, vill inte gå in på själva problemet vi haft med henne direkt men. Vi funkar inte med henne, vi kan inte sammarbete med henne. Hon kan inte sammarbete med oss. 
Och idag när rektorn kom till klassen så skulle alla få säga vad dom tyckte. Men alla blev tysta. Alla förutom jag som vräkte ur mig allt, jag har även stått upp på lektionerna och sagt vad jag tycker, sagt ifrån när jag tycker nånting vart fel. Och det har värkat som om folk hållt med mig. För efter lektioner har vissa kommit fram till mig och sagt att jag är modig och bra som vågar stå upp för vad jag tycker, själva vågar dom inte, dom vågar inte saga avd dom tycker till våran svenska lärare. Är inte nånting fel då?

Men idag när rektorn kom, var det som att alla glömt bort vad dom sagt att dom tycker om problemet när vi pratat med varandra. Helt plötsligt var det som att dom inte tyckte det fanns något problem. 
Jag satt där och vräkte ur mig vad jag tyckte. Men ingen värkade längre hålla med mig. Alla gömde sig och kollade ner, som om dom ens inte var där. Ingen hade längre nånting att säga till om. Och jag satt där och sa allting jag tyckte, och ingen värkade tro mig. Inte heller rekton. Jag kände mig patetisk, så jävla patetisk. Alla lämnade min sida, alla förutom en eller två som försökte stärka det jag sa, men lyckades inte. Jag fick bara sitta där och mala på utan nån som helst förståelse från rektorns sida, eller från klassens sida. 

Det var hemskt. Och jag är så ledsen.. Och inte nog med svenska läraren. När vi har våra grundämnes lektioner så har vi i media dom med samhällarna. Vi brukade vara som en klass. Jag gillar båda, både samhäll och media, jag gillar dom i vår klass, om man kan kalla det så nu. 
Där är som att media och samhäll börjat hata varandra. Jag hatar bara att det är såhär. Men kan inte längre umgås med vilka man vill, dom måste gå rätt linje nu.