Allt är helt jävla värdelöst just nu. Ingenting funkar någonstans och jag vill bara skrika!!!! Eller krama någon som verkligen bryr sig om mig! Som mamma, eller farmor, någon som bryr sig.
Jag orkar bara inte mer. Allt bara fallar samman. Jag faller samman just nu. 
På min förfest i lördags bjöd jag mina vänner från Bullaren plus några tjejkompisar. Mina vänner. Sen kom det några få till som åkte snabbt igen. Men jag hade bara folk jag känner väl här. Och ändå förstördes det. Min lampa inne på toaletten går inte att laga, jag har inte ljus alls på toaletten. Mat från min frys är borta. Och nått klädesplagg. Men det västa av allt är att mitt fritidskort är stulet. Som jag laddade på 700 kr på i torsdags. Dom 700 är nu borta. 
JAG ORKAR BARA INTE!!!  Jag vill inte mer.... Jag vet inte vem jag kan lita på, jag vill lita på mina vänner. Men snart kan jag inte lita på någon alls. Ingen. Dom är uppanbarligen inte vänner. det var hemskt efter min fest i vintras. Hemskt!! Men jag gav mina "vänner" en chans till. Då blev min mobil stulen i påskas på en fest med mina vänner från Bullaren. Och jag vet att det är mitt fel att det blev såhär den här efter i lördags!!! Jag kunde räknat ut det. Men jag vill ju så gärna lita på dom. Jag vill så gärna tro att dom är så mycket bättre. När dom inte är det alls. Jag vet att det är mitt fle!!! Men jag vill bara att någon stöttar mig, bara lite. Jag vet att det är mitt fel, men snälla sluta säg det..

Jag orkar ingenting. Jag har massor av plugg. Paniken stiger mig över huvet och jag kolapsar snart. 
Jag vill bara hem, till mitt hem. Mitt hem i Bullaren. Inte min tomma lägenhet här inne i stan. Ingen att prata med, ingen som bryr sig om en, ingen alls. Bara jag och min ångest och panik. Jag vill bara hem. Ta ledigt från skolan, få komma hem till min familj, sova i min säng där jag kan sova lugnt och tugnt om nätterna, bara andas lite och slappna av. 

 

 

Det är tugnt nu, men det är det väll ibland antar jag. Allt skulle bara gå så mycket lättare om nånting gick lätt.