Min säng, mitt rum, mitt täcke, mitt, mitt! Första natten i min egen säng här hemm i Bullaren sen jullovet. Gud vad skönt det känns. Mamma har haft mitt rum nu sedan hon omererades eftersom att det ligger på underväningen och hon kan inte gå i trappan upp till hennes säng. Men nu går det framåt, och hon klarar faktiskt trappan, med lite kämpar glöd och med lite tid. Min älskade mamma. Detta är jobbigt, allt är så jobbigt här hemma... Som om hela familjen är.. Smärta. Det gör ont, det gör det! I oss alla. Men i mamma gör det ondast, det gör så ont att se henne alltid ha det värst. Att se henne lida såhär. Min mamma har en kämparglöd, en otrolig sådan! Jag tror att hade hon inte haft den, hade det sett väldigt annorluna ut nu, jag vill inte ens tänka på hur det skulle sett ut! Men ibland brister det, för henne, för oss alla. Och det gör så ont. Men vi ska klara detta. Hon ska klara det och det är vi som ska hjälpa henne dit. Vi klarar detta, vi klarar allt! Men det tär, det tär så fruktansvärt på en familj. Min älskade familj och min älskade mamma. 
Men jag är glad att jag kan få sova i min säng inatt. Hoppas på att min sömn ska bli som den var förr inatt. Att jag kommer kunna sova länge imorgon och inte vakna svettig inatt av en mardröm. Jag hoppas. 
För övrigt mer än att ha träffat min familj idag så har jag öven fått träffa en saknad vän här på kvällen, det kändes väldigt bra! Att få skratta lite. 

Nu ska jag stänga ner, bädde ner mig under täcket och släcka mina ögon för idag och se fram emot en god natts sömn. 
Godnatt.