Usch jag orkar inte, massor av tankar bara svävar omkring just nu. Vem i helvete är jag!? Vad vill jag? Vad gör jag för fel och varför gör jag aldrig rätt? 
Kommer jag någonsing bli fri? Någonsing komma ur och ifrån detta. 
Överkörd och meningslös var så jag beskrev att jag kände mig "vissa stunder". Ju mer jag kämpar för att ingen ska bli sur/må dåligt/hata mig, pga mig, destå mer förstör jag, desto mer gör dom de. Ju mer jag kämpar desto längre ifrån mitt mål kommer jag. 
Jag har left såhär så länge nu. Jag vet inget annat. Jag kan inget annat! Mer än att förstöra för mig själv. 
Förnuftet säger en sak, magen en annan. 
Magen vinner och förnuftet försvinner.