De sket sig med skjutsen så de blev en lugn tisdags kväll hemma istället. Funkar ju de med faktiskt! Bara tråkigt att inte få träffa folket som skulle till festen, många av dom kommer jag inte se på väldigt, väldigt länge säkert! Men, men! Får bli nästa gång. 

Asså herregud va jag inte kan tänka klart! De är bara massa tankar som trasslar ihop sig och till slut vet jag ingenting.. Vart fan står jag!? Förr kunde jag prata om så mycket med så många, känns som jag var mer öppen förut. Nu känner jag mig bara inbunden i mig själv.. De är ingen som bryr sig och varför ska jag då berätta liksom?  Och även fast jag bra gärna skulle velat prata, prata ut och bara släppa taget och få ut allting för någon! Så kan jag inte.. De går inte? Ska jag prata med någon är de som att jag nästan viskar fram de på nåt sätt, jag vet inte vad jag ska säga? För de jag säger kommer låta så fel. De är nästan så jag glömmer allt? Som om min hjärna väljer ut små delar jag kan säga, men de andra glömmer jag bort för stunden så de allra svåraste inte får sägas. De är som att jag blivigt en inbunden person som har massor av problem men som inte visar för någon. Nån som sitter hemma och funderar och tar fram problemen endast för en själv. 
De är som om jag har en massa tankar och känslor inne i mig som en stor boll som inte vill komma ut, jag vet att jag känner saker, men ja kan inte känna de fullt ut. Men jag känner ju den här bollen.
De är som att de är så mycker känslor som kommer mot mig, så mycket som händer runt omkring mig som jag ska ta in och känna att jag inte kan ta de. De bara samlas på utan att bli uträtt. När de kommer till hur jag känner om svåra saker, känslo saker, saker om kärlek, eller rättare sagt de som aldrig är någon kärlek. Så är de bara ett stor VET INTE som jag känner. Jag vet inte? 
Jag glömmer och förtränger saker jag borde komma ihåg och ha med mig. Jag förtränger de för jag vill inte tänka på de, men förtränger jag så glömmer jag, och glömmer jag kan jag göra om de jag inte ville tänka på igen. 
De är förvirrande. 

Förstår ni nåt av de jag skrivit? För jag försår inte...