Då var man hemma igen! Hemma i samma hus och samma rum. Samma som förut. 
Det har vart så otroligt skönt att vara borta! Längre bort än alla andra, på avstånd från allt! Jag behövde egentligen inte bry mig om nånting alls, jag skulle kunna ta tag i allt när jag kommit hem, ingen som kunde komma till mig där jag var. Så skönt att ha allt på avstånd en stund! Omringad av sådanna människor som får mig glad, männiksor som aldrig, aldrig! Kommer lämna mig, dom kommer alltid älska mig hur jag än är och jag kommer alltid att älska dom lika mycket. 
Jag saknar dom! Jag saknar DET! Nu är jag hemma igen i samma, tråkiga sörja. Längtar redan bort! 
Jag saknar alltiså inte bara dom, jag saknar hela grejen med att vara långt, långt borta!! Det är inte ofta jag är så långt borta. Jag vill inte vara här hemma! Inta ha samma tråkiga vardag som alltid. Jag är inte glad här hemma, där var jag glad varändaste minut. Där vara alla glada med mig. Här hemma har jag ingenting att glädjas för, och det är ingen som ler och är glad med mig heller. 
Jag visste inte hur mycket jag verkligen längtade efter förändring, men nu ville jag inte där ifrån! Jag längtar som fan. Fast nu har jag ingenting att längta efter... Bara glädjs av minnet, tyst för mig själv.