Jag är rädd. Rädd för känslor. VARFÖR! DE har hänt en gång. Och de känns som om de nu kommer hända samma sak igen. Men dig. Jag är dum i huvet jag vet!! De är precis samma sak som då. Ena stunden gillar jag dig. Skulle kunna säga jag älskar dig.. Andra stunden tvekar jag.. Är du den rätte? Är de dig jag vill vara med? Kommer de hålla eller kommer de inte gå? Vill jag eller vill jag inte?
Ska jag satsa? Satsa och se om de går? Du är ju toppen!? Vad har jag att förlora!? Ingenting antagligen! Du är toppen! Alla säger de!? Dom säger att du är en av dom snällaste dom vet. Och jag ser inte felen jag själv ser!?!!? Förstör jag för någon annan? Tänk om någon annan redan ser de jag ser? En möjlighet. En stor möjlighet. 
Men jag är omöjlig.. Hur kan känslor skrämma mig? 
De är stort, seriöst och.. Mycket kännslor.. Jag är van vid att stänga av känslorna. Killar gör så jag stänger av dom för dom vill inte ha med dom att göra! Jag vet inte hur man gör.. Längre. 
De kommer bli som då. De kommer hända nånting fruktansvärt och du kommer försvinna utan någon som helt väg öppen för mig att besöka dig. Som då. Och jag kommer komma på att.. Jag älskade dig. Sen. Efter. När de är, försetnt..

Älskar jag dig? 
Jag är rädd för mitt eget svar..