förklaringen till min bloggpaus.

Fotot har jag tagit på Älgemon i vintras.
 

Hej, nu var de några dagar sen senast. Och ja.. Jag har inte mått bra.. Som ni kanske förstod i de förra inlägget jag skrev i söndags. Har mått dåligt och sämre än de nu dom har senaste dagarna. Går inte riktigt att förklara.. Och ska inte förklara varför de vart såhär för er här på bloggen heller. Men. Ibland bara allt rasar. Och de gjorde de för mig nu. Både utsida och insida rasade, väldigt oväntat. De är väl de hemskaste med att ha de såhär. Att man aldrig vet när de blir nästa gång..  
Detta kan hända ibland, att jag hamnar i en svacka. En hemsk svacka. Oftast pga att nånting hänt eller att jag vart med om en händelse som påminner mig om andra händelser bakåt i tiden jag aldrig bearbetat. Men dessa svackor är aldrig så långa så jag hinner inte bearbeta dom heller.. Utan jag bara reser mig upp och går när jag hittat ett leende jag kan klista på ett tag till. Men innanför är mina läppar finns inget annat än ett svart mörker jag gärna inte befinner mig i allt för länge. Så jag fortsätter blicka framåt och håller ögonen öppna.
När jag måste välja ellan två vägar där den ena är att stå upp och kämpa varje dag mot en förändring, en kamp mot de som är innanför! Eller att gömma mig i mig själv och glömma vrför jag gör de för ett tag, gömma broblemen och ta från ett leende, så väljer jag alltid de andra. De har sina fördelar, de har sina hemska nackdelar. Men de är den jag väljer. Dels för att den är lättast och dles för att jag vill ha roligt. Jag vill inte må dåligt?Jag vill må bra! Och även om inte hela jag mår bra, så gör en anna  liten del de, Den delen jag delar med mig av på skolan och bland mina kompisar. Jag vill inte sluta med de!  

Nu idag är de lite bättre iallafall. Är väldigt väldigt trött. Både fysiskt och psykiskt. Men det är bättre nu iallafall. Var väldigt osäker på om jag skulle gå till skolan i morse. Men efter många om och med så bev de så. Och de har kännts bra. inte helt som vanligt. Men bättre än ensamheten hemma. Även fast den också är skön. 

Tyckte ni ville veta något litet om hur jag mår, nån slags känsloladdad förklaring till att bloggen legat nere sen i söndags. 
Men jag återkommer. Förmodligen redan imorgon. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
slide show
RSS 2.0